Hörde Fredrik Reinfeldt på radion idag. Han talade om att de ska locka folk att söka jobb genom skattesänkningar. Ett sådant försåtligt språkbruk! Vi lockar, vi tvingar inte. Om folk inte blir lockade är det det inte vårt fel, säger han underförstått. Så fullkomligt verklighetsfrämmande. Precis som arbetslösa inte är lockade att söka jobb idag, gör någon slags ekonomisk analys och sen säger nej tack, och att om bara de söker så får de jobb. Det är ett rent hån mot alla de som plågas av arbetslöshet och ett oerhört försåtligt, ja, rent illvilligt sätt att lägga skulden på den enskilde.

Alla som har varit arbetslösa har ju känt trycket från den enorma kontrollapparat, både i form av byråkratin och politiken och ens omgivning, som omger arbetslösheten. Och enligt den Reinfeldtska regeringens nya regler ska du nu söka i princip alla jobb, överallt och hela tiden. Detta trots att arbetsgivarna i princip bara anställer de som bor i samma region som arbetsgivarna. Ett företag i Luleå anställer inte den arbetssökande som bor i Jönköping, om det finns arbetssökande i Luleå. Och de flesta arbetsgivare anställer ungefär 70 procent av sina anställda genom kontakter. Så de ansökningar du så nogsamt tvingas redovisa för Arbetsförmedlingen är i allt väsentligt värdelösa och slöseri med tid.

Och allt som hindrar att du kunna flytta varsomhelst närsomhelst till exempel hus, sambo/makar och inte minst barn är numera endast hinder som ska elimineras.

Arbete, vilket som helst, till vilket pris som helst är paradigmet. Men det blir på Reinfeldtska eufemismen arbetslösa ska lockas att söka arbete. All tvång osynliggjort som av ett trollslag och ersatt med falsk välvilja.

Det som att säga om en våldtäkt; hon fick ju ha sex med mig.